måndag 27 maj 2019

En till intervju

Hela den här våren har varit så intensiv och konstig med allt jobbsökande och mitt egna överanalyserande fram och tillbaka. Precis när jag ändå har landat i att det blir tjänsten på utvecklingsenheten inom regionen där jag arbetar idag så kontaktas jag av företaget C igen. Jag har skrivit tidigare om att jag och min kollega var intresserade av samma tjänst och hur hon både sökt och intervjuat och fått jobbet innan jag ens hunnit söka det. Nu ska samma avdelning utöka med en likadan tjänst till och eftersom de hade sparat min ansökan och kollegan rekommenderat mig vill de att jag ska komma på intervju. De vet att jag fått en annan tjänst redan men verkar inte tycka det är något problem.

Innan intervjun är jag kluven, jag lockas av möjligheten till högre lön och fler semesterdagar, lockas av tanken på att slippa segheten som genomsyrar allt arbete inom regionen men samtidigt känns det riskabelt att säga upp mig från ett jobb innan jag ens börjat, då med tanke på att denna utvecklingsenhet är ett ställe där jag velat ta mig in på länge och där jag känner att jag behöver tänka på mitt rykte. Även om inte tjänsten jag fått är mitt drömjobb så ser jag ju potentialen i att kunna få andra uppdrag och tjänster inom enheten när jag väl börjat. Företaget C känns mer osäkert samtidigt som jag tror att möjligheten att växa inom företaget är goda. Men hur vet jag att jag vill det?

Efter intervjun är jag mer peppad, blir lockad bara av att komma in i företagets lokaler. Det är fler yngre personer, lite mer fart och det känns så avlägset från Regionens gråa baracker där jag arbetar idag. Jag får ett erbjudande redan på intervjun med lön på 1000 kr mer än vad jag ska få på nya tjänsten i Regionen. Går hem och funderar över helgen, landar i att nä mer än så kan jag faktiskt få. Läser allt jag kan komma över om löneförhandling och peppas av artiklarna att man ska ta i så man skäms, speciellt som kvinna eftersom vi ofta hamnar lägre. Fegade ur totalt när jag skulle löneförhandla om den nya tjänsten i Regionen för att jag var så desperat att få nytt jobb så där känner jag att jag hamnade lägre än vad jag egentligen hade möjlighet till.

Så sagt och gjort, har förberett och peppat mig hela morgonen och sen ringde jag nyss till chefen och förde fram argument om min kompetens och erfarenhet och la ett motbud som var 6000 kr mer än deras erbjudande. Hon tackade för det och sa att hon skulle ta det med sig och gå igenom de andra ansökningarna som fanns och så återkomma så fort som möjligt. Kändes som att hon kanske tyckte det var lite för högt men jag känner mig nöjd med att jag vågade, det är så lätt att fastna i tankarna kring att man inte vill riskera att inte få jobbet och bara ta första bästa bud. Nu har jag ju faktiskt världens guldläge som redan har ett nytt jobb och som känner så tydligt att nej under den summan tar jag inte det nya erbjudandet. Håll tummarna för att det går vägen och att jag lyckas med min första löneförhandling där jag faktiskt vågat ta i lite.

2 kommentarer:

  1. Coolt.:) Hoppas att de accepterar ditt erbjudande. Har också varit dålig på att löneförhandla ibland, ffa på mitt första riktiga jobb eftersom jag hade noll självförtroende, men det påverkar ju verkligen ens lön under resten av anställningen. Man kan aldrig komma ikapp om man inte byter tjänst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, det hänger ju med så otroligt länge :( Men får se med detta, kändes inte helt positivt när hon kom med kommentaren att hon skulle gå igenom de andra ansökningarna som kommit in men känner väldigt starkt att är det så att de inte är beredda att alls gå mig till mötes så är jag inte intresserad, så på så vis känns det ju skönt :)

      Radera

Livsstecken

Tiden flyger iväg, jag hänger inte med. Har aldrig varit med om en månad som gått så här fort. Började mitt nya jobb för en månad sen och de...