Ser fortfarande mig själv som den eviga singeln

Min födelsedag var helt fantastisk. J mötte upp mig på centralstationen och körde sedan en liten bit in i stadskärnan. Jag blev lite förvånad för jag hade tänkt att vi nog skulle åka någonstans utanför stan, kanske till något litet pensionat med badtunna. Istället leder han mig i på ett nytt häftigt boutiquehotell, checkar in och går vidare till spadelen. Vi byter om till gosiga morgonrockar och blir visade runt i en mängd olika häftiga avdelningar. Vi får massage och har sedan hela spadelen för oss själva i nästan två timmar. Vi simmar i poolen, badar ångbastu, skrubbar oss med is och sitter i en varm bubbelpool och skålar i bubbel. Jag är fortfarande rejält stressad på jobbet och på kursen så det var otroligt skönt att verkligen slappna av under några timmar.

Klockan halv åtta säger J att vi måste gå, för nu är det dags för middag. En fantastisk 3-rätters serveras i hotellets restaurang, det är asiatisk fusion och ALLT är supergott. J skojar om att han vill beställa in en flaska vin "så att jag blir full och trevlig" och jag påminner om att vi ju redan druckit bubbel nere i spadelen och att jag är mer än rund om fötterna. Vi pratar om ditt och datt och har det så mysigt.

Efter middagen när vi är tillbaka på vårt rum överraskar J mig med ännu en present, jag vrider fundersamt på paketet som är stort som en mindre bok ungefär och säger att jag tror det är någon lyxig chokladask. Men jag öppnar det och blir jätteförvånad för där ligger istället den nya versionen av Kindles läsplatta. Jag har en gammal variant som det visserligen inte är något fel på men som ändå saknar en hel del bra funktioner, eftersom den är så gammal. J säger att han köpt den för att han vet att jag aldrig skulle unna mig en ny när den jag har ändå fungerar; "men det är klart att du ska ha nya funktioner med bakgrundsljus på din Kindle så mycket som du läser".

 

Jag har så svårt att greppa att det här är mitt liv. Att det är jag som har en sån här underbar fin pojkvän som skämmer bort mig något helt ofattbart. Kommer ofta på mig själv med att titta på andra och fundera över om de har pojkvän eller flickvän och så tänker jag saker i stil med ”mmm det var klart, så söt som hon är” när jag ser en ring eller hör dem nämna sin parter. Och så är det någon sekund som jag hinner tänka att jag hoppas det sker för mig också en dag innan jag inser att men herregud det har ju redan skett. Jag är inte singel längre och jag behöver inte må dåligt över dejting eller oroa mig för att förhållandet snart ska ta slut. Jag kan bara njuta istället. 

Och tro mig, i måndags när jag hade den bästa födelsedagen hittills i mitt liv så njöt jag ordentligt.