Stod i badrummet igår och blåste håret efter en dusch och ältade återigen samma tankar kring om det är rätt eller inte att fortsätta träffa J. Har fastnat helt i samma loop där jag hakar upp mig på att jag inte känner mig himlastormande förälskad men där jag ändå har svårt att tänka mig att avbryta kontakten. Så istället velar jag fram och tillbaka och blir bara mer och mer less. Helt värdelöst.
Kom tillslut tillbaka till tankarna om att det enda jag kan påverka är mig själv och att jag därför ska fokusera på mitt egna beteende. Inte sitta och vänta på att en kille ska höra av sig utan höra av mig själv om det är det jag vill. Och som i det här fallet, visa J med handling att jag vill höras lite mer, att jag vill ha kontakt mellan dagarna vi ses. Så jag ringde honom för första gången, tänkte att det får gå åt helvete, då är ju det ett svar i sig också. Men det gick inte åt helvete. Det gick faktiskt så himla mycket över förväntan, vi pratade och skrattade och J både ställde frågor och berättade saker spontant. Somnade glad och har varit glad hela dagen idag och direkt känner jag att jo, det kan nog faktiskt finnas ett litet pirr där ändå. Kanske har jag haft svårt att känna det på sistone, för att jag stressat så mycket över att jag inte har kontroll och över att jag inte vet exakt hur det ska gå?
Hoppas verkligen det, för vilken härlig känsla det är, även detta lilla småpirrande.
fint! det där ligger ju faktiskt hos båda, att höra av sig på det sättet man vill höras. jag som avskyr att prata i telefon hade aldrig ringt, men fint att du gjorde det och att det var trevligt :)
SvaraRaderaläser här ibland men är dålig på att kommentera! känner igen mig på vissa sätt, det är svårt med kommunikation. men J verkar ju vilja vara med dig, så om du vill vara med honom är det kanske dags att definiera vad ni är - verkar som att ni inte gjort det än?
Vi har sagt att vi bara träffar varandra men inte mer än så. Jag har ju tidigare känt att jag inte velat definiera mer än så, eftersom jag varit så osäker på mina egna känslor och osäker på om jag sett en framtid. Samtidigt kan ju själva definierandet i sig göra att det blir mer självklart och känns bättre såklart... hmm jag får fundera på det ;)
Radera