Nu är det på riktigt

Nu är det på riktigt säger en kollega när jag kommer tillbaka till jobbet efter att ha skrivit på alla papper hos mäklaren. Snart har du en ring på fingret och en bulle i ugnen fortsätter hon och nej riktigt så snabbt kommer det inte gå men visst blir det mer allvar av vår relation nu när jag och J köpt vårt första gemensamma boende tillsammans. Och det känns helt fantastiskt! Dels  att vi fick tag på en sån himla fin lägenhet med allt vi önskade oss men framförallt att vi har det så bra och är redo att ta det här steget tillsammans.

Långhelgen förra veckan kommer jag minnas länge, vi var i Stockholm för att fira J:s kompis som fyllde 30 år och stannade sen kvar hos min mamma och passade på att göra en massa roliga saker bara jag och J. Vi åt så god mat, promenerade runt i ett fantastiskt grönt och fint Stockholm och pratade och resonerade fram och tillbaka om lägenheten men också om vår framtid, våra mål och önskningar för livet. Vi kom närmare varandra och det gjorde att jag var så säker på beslutet. Känner mig nykär och så så lycklig efter den här veckan.

Vi leder!

Vi leder budgivningen av drömlägenheten men jag kan inte bestämma mig för om det är det bästa eller det sämsta jag gjort i livet. Vårt sista bud är 16 % upp från utgångspriset och det känns som så galet mycket pengar, mer än vad vi ursprungligen satt som vår maxgräns men som vi insåg när budgivningen satte igång var alldeles för naivt utifrån lägenhetens läge och skick. Så vi räknade om, J gjorde olika simulationer i Excel och vi har sett svart på vitt att vi har pengarna, vi har råd även om (när) räntan går upp, vi har till och med räknat på hur stor kostnaden skulle bli per månad om vi säljer med förlust inom 2 år (vilket vi ju förmodligen bara skulle göra om vi går isär). Ändå är jag nervös, för hur ska vi som aldrig ägt något boende förut veta om lägenheten är värd detta eller inte? Hur tusan vet man det? Jag är inte rädd för att vi inte ska ha råd med lägenheten när vi bor där men är rädd för att vi budar upp den mer än vad den egentligen är värd. Vi har jämfört med slutpriser i området och den hamnar flera tusen högre per kvadratmeterpris än andra i samma område men vi vet ju inte exakt hur de lägenheterna ser ut inuti och de är flera våningar ner så det är omöjligt att jämföra. Det har varit tre andra budgivare förutom oss som varit med länge så det visar ju ändå att intresset finns där från fler än bara oss.

Så istället fantiserar jag om att bo i lägenheten, hur vi skulle inreda och göra fint och hur mycket vår vardagskvalitet skulle öka av att bo så fint och med mer utrymme. Jag inte låta bli att skena iväg i tankarna för budgivare 1 som hela tiden budat över inom 2-3 minuter från andra bud har nu inte budat över vårt sista bud på över 4 timmar. Har de nått sin maxgräns och gett upp?

HERREGUD! Precis när jag skrev detta så ringde J och sa att budgivare 1 har dragit sig ur och vi HAR VUNNIT! Jag kan inte fatta det! Min första känsla var ren och skär glädje så nu väljer jag att fokusera på det och släppa de andra tankarna. Jag och J har snart köpt ett hem tillsammans!

Inget jobb men kanske lägenhet?

Jahapp, så gick den löneförhandlingen där jag skulle vara lite tuff haha. Sex arbetsdagar efter jag lämnat mitt motbud får jag ett mejl från rekryterande chef att de gått vidare med andra sökanden i rekryteringsprocessen. Hon kan alltså inte ens ringa mig, trots att hon gav mig ett erbjudande om anställning för mindre än två veckor sen? Tycker det är så oseriöst, men det känns ju skönt eftersom min magkänsla ändå varit att jobbet inte är helt 100 för mig och det var ju lite anledningen till att jag ville få upp lönen lite mer. 

Eftersom det tog så lång tid för henne att återkomma har jag självklart haft på känn att det skulle bli ett negativt besked men det sköna har varit att jag känt mig så tillfreds med det. Jag har innerst inne känt att jag hellre vill ha jobbet i regionen just nu, jag vill inte behöva dra mig ur ett påskrivet avtal och jag vill få testa på att jobba på enheten som jag länge drömt om. Jag tror jag redan skrivit det i bloggen men detta företag har precis vunnit en gigantisk upphandling värd miljarder och de kommer att behöva rekrytera många nya medarbetare framöver. Kanske dyker det upp en mer kvalificerad tjänst hos dem framöver och då kan jag prova igen och se om jag får bättre intryck av företaget och chef då. 

Men nog om det! Desto roligare nyheter är att jag och J igår var och tittade på en lägenhet som vi båda direkt älskade och som vi nu planerar att buda på. Vi har varit och tittat på rätt mycket lägenheter nu men det har aldrig varit något som stämt helt 100 och jag har börjat tänka att vi kanske har alldeles för höga krav. Försöker att inte ha för höga förväntningar nu för jag inser att det är mycket som ska klaffa för att vi ska få denna lägenhet men det känns så kul att vi ändå ska vara med och buda i alla fall. Blir det inte denna så har vi åtminstone fått upp ögonen för detta område som vi tidigare ratat och kanske kan hitta något annat. Lägenheten ligger nämligen i ett nybyggt område nära industrikvarter som jag tänkt är alldeles för grått och trist och fult att titta ut emot och därför inte ens velat gå och kolla på tidigare. Och så är det i många av lägenheterna i området men just denna ligger allra närmast den gamla bebyggelsen med jättefina hus från tidigt 1900-tal och dessutom på fjärde våningen så att man har utsikt över hela staden. 

Det enda minuset för mig är att det är så pass centralt och nybyggt att det inte finns någon större grönska direkt utanför huset. Jag är bortskämd med hur vi bor nu där vi har en stor skogsdunge precis utanför och på bara några minuters promenad når ett stort naturreservat. I den nya lägenheten är det kanske 10-15 minuters promenad för att komma till skogsområde även om det finns några mindre parker lite närmare. Inser att det såklart är så här om man ska bo riktigt centralt vilket är Js önskan och som jag är villig att prova på under en tid i alla fall. Kommer säkert kännas mer självklart när jag väl bor så. 

Nu återstår det bara att se vad om händer, om vi går segrande ur vår första budgivning någonsin eller om priset trissas upp för mycket?