25 grader

25 grader ute och strålande sol - sommaren kom direkt istället för våren i fredags. Jag påverkas enormt mycket av vädret och ljuset och var lycklig inifrån och ut när värmen kom. Är så redo för sommar och sol och långa ljusa kvällar.

Denna helg var helt perfekt i det avseendet, som en liten minisommar. Innehöll precis allt som gör mig glad, AW med kompisar, grillning utomhus, fika på stan och massor med tid tillsammans med J.

Det har blivit en självklarhet att vi umgås varje helg numera, oftast från fredag efter jobbet till måndag morgon. Jag tycker om det, älskar att ha honom nära och eftersom vi inte hinner ses så ofta på vardagarna längre är det mysigt att ha ordentligt med tid på helgen. Samtidigt blir det lätt att när jag är hos honom stressar jag lite över grejer som jag skulle behöva hinna med hemma hos mig och när han är hos mig får jag lätt dåligt samvete om jag fixar med något eget för då känns det som att han inte har något att göra. Kan inte låta bli att drömma om att vi såsmåningom bor tillsammans i samma stad för det vore ju det allra smidigaste.

Tills dess får jag påminna mig själv om att det är väldigt lyxigt att den här egentligen lilla detaljen är det största problemet i vårt förhållande just nu. Och snart är sommaren här på riktigt så att vi har ännu fler lediga dagar tillsammans. Hurra!

Var rädd om honom

En helg är till ända och vi sitter på tåget på väg öster ut igen. Jag lutar mig med huvudet mot J:s axel och läser en bok samtidigt han stryker mig över håret helt inne i sitt mobilsurfande. Med jämna mellanrum måste vi pausa våra aktiviteter för att kyssas och gosa.

Helgen har gått fort med mycket aktiviteter och J är självklar i alla av dem. Han charmar min mamma med sitt artiga och omtänksamma sätt, följer med på min gudmors 80-årskalas och sjunger glatt med i tyska folkvisor. Han hänger på mig till min bästa kompis som är ledsen över uppbrott med sin pojkvän och tröstar henne och på söndagen låter han mig hållas när jag vill ta en miljon bilder på den häftiga brunchen vi äter.

Han är en sådan naturlig och självskriven del av mitt liv nu, det märker jag där på tåget när vi bara har ögonen för varandra. När vi kommer till hans stad skiljs vi motvilligt åt med en sista kyss och planer om att ses redan på tisdagen igen. Jag åker vidare till min stad, har saker att fixa och kvällen går snabbt men ändå går jag där och längtar tills när jag ska få se honom igen.

När jag vaknar nästa morgon har mamma skrivit ett meddelande på Facebook: "Ville bara säga att jag spontant tyckte jättemycket om J. Var rädd om honom"

Tro mig mamma, det ska jag.

7 dagar sen

Idag är det 7 dagar sen min mens borde ha startat enligt min menskoll-app. Jag brukar sällan vara sen mer än kanske 1-2 dagar även om jag har ganska oregelbunden mens. Jag har spiral och känner mig absolut inte gravid (fick ett tidigt missfall för några år sedan och herregud vad gravid jag kände mig, brösten var så svullna och ömma och jag bara visste att jag var gravid) men ändå kommer ju tankarna att tänk om.

Jag har alltid velat ha barn, men längre fram. Har en stor förlossningsrädsla och trots att det inte ens  varit aktuellt har jag många gånger funderat över hur jag ska kunna få vården att godkänna ett kejsarsnitt. Ju närmare jag kommer 30 desto räddare blir jag eftersom jag inser att det börjar närma sig och det är inte direkt upplyftande att läsa om krisen som pågått i förlossningsvården alltför länge.

Samtidigt kan jag nu inte låta bli att längta efter en egen liten bebis och min blick dras som en hök till dem så fort jag hör minsta lilla joller från en liten i korridorerna på jobbet. Det är naturligtvis alldeles för tidigt för mig och J att få barn tillsammans men det har ändå varit lite mysigt att få känna att det skulle kunna komma längre fram. För allting är fortfarande SÅ bra mellan oss. Vi har haft fullt upp de senaste helgerna, varit nere i Göteborg och träffat min pappa, firat påsk med Js släkt och idag ska vi till Stockholm för att träffa min mamma och mina vänner. Vi har umgåtts dygnet runt flera dagar i sträck och när vi skiljts åt för att jobba igen så går det inte många timmar innan jag saknar honom och jag märker att det är likadant för honom. Vill att det alltid ska vara såhär.