H-A-P-P-Y

En månad har gått och våren (nästan sommaren vädermässigt) har kommit. Det är ljust och varmt och skönt och även om klimatoron finns där mår jag så mycket bättre. Är både piggare och gladare, det går inte att komma ifrån hur mycket bättre jag mår under sommarhalvåret.

Att jag inte oroar mig för jobbet gör ju dock såklart sitt till, har nu tackat ja och ska i dagarna skriva på avtal för en ny tjänst på  utvecklingsenheten inom den organisation där jag redan arbetar. Det har varit mycket grubblande fram och tillbaka men nu känns det underbart. Är redo för något nytt och det känns så kul att komma in på enheten där jag länge velat arbeta. Också otroligt skönt att slippa den knepiga chefen och komma bort från samordningsrollen där allt förhalas och samma diskussioner förs om och om igen. Behövde några månader för att våga vänja mig vid tanken att jag inte längre ska arbeta inom det yrket som jag utbildat mig till men nu känns det så rätt. Jag är fortfarande kvar inom samma bransch men breddar min kompetens och blir det så att jag längtar tillbaka till det gamla så är det brist och jag kan välja och vraka mellan lediga tjänster. Det löser sig!

Över till J och mig som har det löjligt bra just nu. Upplever att J också mår bättre, han trivs allt mer på arbetet, har börjat träna med en kollega och är även med i rekryteringen för en tjänst inom samma företag som jag verkligen hoppas att han får. Då skulle han arbeta närmare en chef som han tycker om och ha en mer utvecklande roll vilket jag tror skulle göra att han skulle trivas ännu bättre. Jag upplever att han är mer tillfreds med att vara här i min stad och vi tittar en del på boende och planerar för framtiden. Vi har enats om att vi ska försöka hitta något som ligger ännu lite mer centralt, vi skulle vilja prova på att bo mitt i smeten och ha nära till restauranger och uteliv under en period. Samtidigt är vi (åtminstone jag) bortskämda med två stora balkonger, lummig och grön innergård och en relativt nybyggd lägenhet varför det nog dröjer innan vi hittar något som uppfyller kraven och som vi samtidigt har råd med. Men än så länge känns det lugnt, vi har ingen brådska då vi har en bra lägenhet idag och också ser mycket fördelar med att bo billigt och kunna spara en stor del av våra löner. Får utvärdera igen längre fram till hösten hur vi känner kring boendet tänker jag. J:s lägenhet fortsätter att hyras ut möblerad till november så där är det ingen stress.

Intervjuer, intervjuer, intervjuer

Kan inte fatta att det redan är april, det känns typ som februari för mig. Det här året har gått så otroligt fort men ändå känns det inte som jag har hunnit med någonting. Började söka jobb på allvar i början av februari och tiden sen dess är bara en enda röra av ansökningar, frenetiskt filande på personligt brev och CV, förberedelser för intervju och genomförande av intervjuer. Kommer det inte ett jobb ur allt detta kommer jag bli helt knäpp.

Rekryteringsprocessen för det jobb inom organisationen där jag arbetar och intervjuades för i slutet av februari pågår fortfarande. Fem veckor efter min intervju, och när jag redan gett upp hoppet, blev jag uppringd av en projektledare från samma enhet som berättade att hon fått ta det av mitt CV och undrade om jag var intresserad av en annan tjänst på enheten. Bokade en intervju en vecka senare och tänkte att okej, då vet jag i alla fall säkert att jag inte är aktuell för den första tjänsten. Men dagen innan intervjun för jobb nr 2 blir jag kontaktad av HR-konsult som vill ha referenser till jobb 1 och på intervjun för jobb 2 berättar de att jobb 1 har första tjing och att de tar sitt beslut först när de gjort sin anställning. Fattar inte hur de tänker med processen. Får sen i förtroende veta av en kontakt som känner rekryterande chef att de berättat att de fått ett superbra intryck av mig och att referenserna varit jättebra men att någon annan på enheten sagt att jag inte är inkännande och att jag kör över folk. Misstänker den chefen som var med på min första intervju men tycker samtidigt att det är så otroligt konstigt om hon säger såna saker så tvärsäkert för vi har egentligen inte ens arbetat tillsammans. Jag har ingått som deltagare i  projekt som hon varit delvis ansvarig för och där hon själv enbart deltagit kanske på 2 av 20 möten - och då har jag aldrig gjort eller sagt något konstigt mot henne eller någon annan. Jag har jobbat hårt i de projekten och försökt att lösa problem som inte projektledarna hanterat på grund av bristande kunskap i sakfrågan. Vid kanske ett eller två tillfällen (under de 3 år som projektet pågått) har jag sen sakligt kritiserat det faktum att projektet inte hanterat sin uppgift, men jag har själv tyckt (och fått återkoppling från andra kollegor) att jag varit lite väl försiktig ibland och att jag hade kunnat kritisera så mycket mer. Jag antar att det skulle kunna vara projektledaren som framfört att jag inte kan samarbeta på grund av kritiken men det känns så otroligt futtigt. Jag tycker projektledaren tagit många konstiga beslut och inte skött sin roll men jag skulle aldrig gå och säga något sådant till en rekryterande chef om hen sökte ett annat jobb.

Jag räknade i alla fall med att det jobbet var kört men kände mig okej med det eftersom jag kände att nä vill jag ens vara på ett ställe där någon okänd sprider skit om mig? Plus att jag blivit kontaktad av två andra företag och ska på intervju idag och imorgon. Men sen igår så fick jag mejl från den rekryterande chefen från jobb 1 att de vill boka en nytt möte där jag får träffa teamet så att de ska kunna ställa frågor och berätta mer om tjänsten. Så nu har jag kanske chans på det ändå? Fattar ingenting och så oklart med en ny intervju när det redan gått 1,5 månader och de tagit referenser?

Känner mig alltså mer pepp på de två andra jobben, speciellt det jag ska intervjuas för idag då jag egentligen inte trodde jag hade en chans på det. Det låter hur roligt som helst men känns ärligt som att jag är för ung och oerfaren för det, så mest glad att jag ens får komma på intervju, men man vet ju aldrig! Imorgon ska jag på intervju för företaget C där min kollega fick anställning hux flux när vi båda sökte. Jag sökte ytterligare en annan tjänst i förra veckan men vet inte om den kanske är lite för enkel för mig, inte tillräckligt utmanande. Samtidigt tänker jag att det kan vara ett sätt att ta sig in på ett företag där jag tror det går att utvecklas och ett sätt att ta mig ifrån en arbetsplats där jag inte trivs. Jaja, inte noja i för väg var det ja, får se vad som händer men måtte jag bli erbjuden åtminstone ett av dessa jobb. Håll tummarna snälla!