måndag 27 maj 2019

En till intervju

Hela den här våren har varit så intensiv och konstig med allt jobbsökande och mitt egna överanalyserande fram och tillbaka. Precis när jag ändå har landat i att det blir tjänsten på utvecklingsenheten inom regionen där jag arbetar idag så kontaktas jag av företaget C igen. Jag har skrivit tidigare om att jag och min kollega var intresserade av samma tjänst och hur hon både sökt och intervjuat och fått jobbet innan jag ens hunnit söka det. Nu ska samma avdelning utöka med en likadan tjänst till och eftersom de hade sparat min ansökan och kollegan rekommenderat mig vill de att jag ska komma på intervju. De vet att jag fått en annan tjänst redan men verkar inte tycka det är något problem.

Innan intervjun är jag kluven, jag lockas av möjligheten till högre lön och fler semesterdagar, lockas av tanken på att slippa segheten som genomsyrar allt arbete inom regionen men samtidigt känns det riskabelt att säga upp mig från ett jobb innan jag ens börjat, då med tanke på att denna utvecklingsenhet är ett ställe där jag velat ta mig in på länge och där jag känner att jag behöver tänka på mitt rykte. Även om inte tjänsten jag fått är mitt drömjobb så ser jag ju potentialen i att kunna få andra uppdrag och tjänster inom enheten när jag väl börjat. Företaget C känns mer osäkert samtidigt som jag tror att möjligheten att växa inom företaget är goda. Men hur vet jag att jag vill det?

Efter intervjun är jag mer peppad, blir lockad bara av att komma in i företagets lokaler. Det är fler yngre personer, lite mer fart och det känns så avlägset från Regionens gråa baracker där jag arbetar idag. Jag får ett erbjudande redan på intervjun med lön på 1000 kr mer än vad jag ska få på nya tjänsten i Regionen. Går hem och funderar över helgen, landar i att nä mer än så kan jag faktiskt få. Läser allt jag kan komma över om löneförhandling och peppas av artiklarna att man ska ta i så man skäms, speciellt som kvinna eftersom vi ofta hamnar lägre. Fegade ur totalt när jag skulle löneförhandla om den nya tjänsten i Regionen för att jag var så desperat att få nytt jobb så där känner jag att jag hamnade lägre än vad jag egentligen hade möjlighet till.

Så sagt och gjort, har förberett och peppat mig hela morgonen och sen ringde jag nyss till chefen och förde fram argument om min kompetens och erfarenhet och la ett motbud som var 6000 kr mer än deras erbjudande. Hon tackade för det och sa att hon skulle ta det med sig och gå igenom de andra ansökningarna som fanns och så återkomma så fort som möjligt. Kändes som att hon kanske tyckte det var lite för högt men jag känner mig nöjd med att jag vågade, det är så lätt att fastna i tankarna kring att man inte vill riskera att inte få jobbet och bara ta första bästa bud. Nu har jag ju faktiskt världens guldläge som redan har ett nytt jobb och som känner så tydligt att nej under den summan tar jag inte det nya erbjudandet. Håll tummarna för att det går vägen och att jag lyckas med min första löneförhandling där jag faktiskt vågat ta i lite.

torsdag 23 maj 2019

Han kom inte hem

För ungefär sex år sen när jag var tillsammans med min ex-sambo hände det vid flera tillfällen att han inte kom hem till vår lägenhet efter sitt arbete. Han jobbade som bartender och slutade sent på kvällen/natten och när jag vaknade på morgonen var han inte hemma. Han hade inte meddelat att han skulle vara borta, det fanns inget sms eller missat samtal på min telefon och när jag ringde honom svarade han inte. Mindes precis för första gången på länge hur jag vid ett tillfälle började ringa runt till polis och sjukhus eftersom han inte kom hem på förmiddagen heller och det började närma sig 24 timmar från att jag sist sett honom. Var på riktigt rädd för att något allvarligt hade hänt samtidigt som jag var så ledsen och frustrerad och misstänksam över att han sovit borta flera gånger. Han hade alltid någon ursäkt, de hade jobbat sent på baren och sen sov han hos en kompis för att inte väcka mig eller för att inte behöva cykla hem 10 min extra när han redan var stuptrött. Framförallt minns jag hur arg han blev, hur han beskyllde mig för att inte lita på honom, anklagade mig för att jag ville skapa bråk och inte accepterade att han hade egna vänner. Hur det slutade med att jag fick be honom om ursäkt och hur dum jag kände mig som inte bara kunde lita på den person jag älskade. Månaderna gick och när hösten kom hittade jag slutligen bevis för att han varit otrogen med sin kollega hela tiden, alla de gånger han inte kommit hem hade han varit med henne istället och sen skällt på mig för att jag inte litade på honom.

Jag påmindes om detta idag då J efter arbetsdagen igår åkte över till sin gamla hemstad för att träffa sina gamla kollegor. Vi hördes av lite kort på kvällen och jag förstod att han skulle bli kvar sent så jag gick och la mig i vanlig tid. Vaknade under natten och märkte att han inte var i sängen varpå jag bara tänkte "Ja, ja han har väl missat tåget igen" och så somnade jag om. Ingen oro alls. Vaknade igen någon timme senare och då tittade jag på mobilen och såg att han smsat vid midnatt att han inte förstått att sista tåget gick redan vid 23 och att han skulle sova på en kompis soffa. På morgonen när mitt alarm ringde kom ett nytt sms att han satt på expressbussen på väg tillbaka, att han saknade mig och att han hoppades att vi skulle hinna ses hemma innan jobbet. Jag trodde jag skulle behöva cykla iväg innan han kom men precis när jag fixat allt med packning, regnkläder, batteri och cykellås och skulle rulla iväg så kom han springandes i regnet i bara t-shirt (eftersom vädret är schizofrent och växlar från högsommar till ösregn och den knäppskallen inte tagit någon jacka igår). Kände sån lycka när jag fick syn på honom, min underbara J som förstår och respekterar mina behov. Är så glad att jag är i en sund relation nu, där han vet att det inte handlar om att jag inte accepterar att han har egna vänner eller att man inte skulle kunna sova borta utan att det bara handlar om att låta mig veta, så att jag inte behöver oroa mig.


Livsstecken

Tiden flyger iväg, jag hänger inte med. Har aldrig varit med om en månad som gått så här fort. Började mitt nya jobb för en månad sen och de...