Jag älskar dig

Jag har känt det en längre tid, det har varit på väg ut flera gånger och i fredags kunde jag bara inte hålla det inne längre. Jag var redo att säga till J att jag älskar honom.

Vi låg tätt omslingrade i soffan när det till sist slank ur mig och först stirrade han bara på mig. Sekunderna kändes som en evighet och jag hann tänka en massa; "Varför säger han inget? Har jag fattat helt fel om vad han tycker?" men sen log han stort och sa "Jag älskar dig också". Han såg så glad ut, kunde inte sluta le och jag skojade med honom och frågade varför han log så stort och då sa han att det var för att jag var så söt, att det påminde om när jag frågade om han ville vara min pojkvän.

Dagen efter funderade jag lite kring det, att okej nu är det sagt, men vad händer härnäst då? Hur ofta ska man säga det? Det ska ju inte bara bli en slentriangrej.

Resten av helgen gick snabbt, vi var iväg och badade, hängde på uteserveringar, köpte grill och grillade, det var fullt upp hela tiden. Så det var först på sent på söndagskvällen, när vi utmattade föll i säng, kramades en sista gång och tackade varandra för en mysig dag och helg som vi sa det igen. Och oj vad bra det känns, så rätt och så fint.

Jag älskar dig J.