Det går över.

Jag vet att det går över. Smärtan, osäkerheten. Men det betyder inte att det inte är för jäkligt när jag är mitt inne i det. Mitt inne i ännu en trevande ny relation, som antingen har potential att faktiskt bli nått, eller som blir ännu ett dejtingfiasko.

Inget gör mig så osäker som när jag dejtar någon och överanalyserar varenda sms jag får i minsta detalj. Jag avskyr den första tiden när jag väntar i timmar på svar på frågan om han vill ses eller inte, hatar nervositeten och tankarna på att nu, NU har han tröttnat på mig, som kommer fem minuter efter att vi skiljts åt från den senaste dejten. Jag hatar känslan av att jag inte har kontroll, att jag inte vet hur det ska gå.

Två nätter i rad har jag drömt oroligt och vaknat flera gånger om. Drömt att han tillslut svarat på smset och sagt att nej det här fungerar inte. Men när jag vaknat på morgonen är där istället inget svar alls, och det är ju nästan ännu värre.

Så även om jag vet att det går över har jag svårt att tänka på någonting annat alls just nu.