onsdag 30 augusti 2017

Jag gjorde det!

Hade en enorm orosklump i magen när jag åkte över till J:s stad igår. Han svarade segt på sms, vi hade inte bestämt vart vi skulle ses, när jag frågade om adress hem till honom skrev han att han var på jobbet (vid tågstationen) men ingenting om jag skulle komma dit eller om han skulle möta mig. Jag knatade dit och stod utanför och kände mig dum i vad som kändes som en evighet. Hade en massa tankar om att han stod där innanför de höga glasfönstren och försökte komma på en ursäkt att slippa umgås med mig. Men så kom han ut och bara log glatt och kramade om mig. Ska inte säga att min oro försvann ögonblickligen, det tog nog någon halvtimme till, innan jag började slappna av.

Men Gud vad bra det blev när jag slappnade av å andra sidan. En riktigt mysig eftermiddag och kväll, vi åkte och handlade mat, lagade risotto, hånglade i soffan och framförallt pratade en massa. Fortfarande på en lite mer ytlig nivå, men vi skrattar och pratar och har det trevligt även när det ibland blir lite pauser. Det känns som vi går långsamt men stadigt framåt och jag gillar det faktiskt.

Precis när vi höll på att somna (tajming är verkligen inte min starkaste sida) insåg jag att jag inte frågat om hans avsikter med dejtingen och efter lite (mycket) inombords peppande av mig själv ställde jag till sist frågan. Fick fint svar, att han inte tänker något speciellt egentligen, men inte skulle fortsätta träffa någon om han inte kände att det fanns något där att bygga vidare på. Att han inte tänker att han vill vara singel eller inte är redo att träffa någon, utan händer det så händer det. Och jag kunde säga att mitt syfte med Tinder är en relation och att jag inte träffar någon om jag inte tycker att det finns något där. Kändes verkligen som vi förstod varandra och det gjorde mig så himla mycket lugnare.

Nu kommer vi inte ses på ett tag eftersom han ska resa bort, så hoppas verkligen att jag kan stanna i de här positiva tankarna även när kontakten blir lite mindre. Känns skönt att ha fått detta nedskrivet så jag kan gå tillbaka och läsa och påminnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Livsstecken

Tiden flyger iväg, jag hänger inte med. Har aldrig varit med om en månad som gått så här fort. Började mitt nya jobb för en månad sen och de...