95 % chans

J har blivit headhuntad och erbjuden ett jobb på ett företag i min stad. I början är han tveksam, tycker inte att den nya rollen känns helt rätt, att den är ett steg bort från det han egentligen vill arbeta med. Men han går på fler intervjuer, är ärlig mot rekryterare och chef om sina tankar varpå de anpassar rollen så att den passar honom bättre.

Jag försöker hålla mig neutral, diskuterar fördelar och nackdelar och vill låta honom ta ett eget beslut. Ändå kan jag ju inte låta bli att av rent själviska skäl vilja att han ska ta det nya jobbet. Det vore underbart att kunna ses oftare, ha honom här i min stad. Självklart tänker jag även på framtiden, hur jag egentligen inte vill flytta ifrån min stad och att det naturligtvis borde bli enklare att övertala honom att flytta hit om han redan arbetar här.

Dagen när han måste ge besked närmar sig, kvällen innan är han fortfarande osäker, beskriver att han tidigare var 40 % för att byta jobb och 60 % för att stanna på nuvarande men att han under dagen efter samtal med personer han litar på är mer positiv till att byta. Han resonerar sig fram mellan procentsatserna och landar på 52 % för ett byte medan jag skrattar åt vilket precist svar han ger på min fråga Vad lutar det åt just nu? och jag känner mig glad över att han faktiskt börjat överväga att byta.

Ändå vågar jag nog inte riktigt tro på det och hela dagen går utan att jag får någon uppdatering från honom. På kvällen ringer han, berättar att  han lämnat ett löneanspråk som accepterats och att han ska prata en sista gång med sin chef nästa morgon (idag). Men nu är han på 95 %, säger att han inser att han vill byta, att han vill våga prova och jag kan äntligen berätta hur glad jag är över att det är 95 % chans att J börjar jobba här i min stad i höst.