onsdag 13 mars 2019

En pojkvän löser inte allt

När jag var singel och ledsen tänkte jag ofta att allt skulle vara bättre bara jag hade en pojkvän. Jag insåg såklart innerst inne att det inte är så enkelt men det var lätt att övertyga sig om att allt skulle kännas bättre om jag inte samtidigt också var ledsen över att jag inte hade någon kärlek i mitt liv.

Nu har jag kärlek, en underbar person som stöttar mig och rår om mig när jag är deppig men ändå är livet kämpigt just nu. Mitt i allt jobbsökande (som påverkar mig hårt även om jag önskar att jag kunde vara lite mer cool och ha tillförsikt att det löser sig så småningom) så känner jag mig sviken av två vänner. Ska träffa en tredje vän och gå på ett event i Stockholm på lördag och har därför hört av mig till två andra barndomsvänner som bor kvar i stan om att ses redan för 3-4 veckor sedan. Köpte biljetter och åker upp redan på fredagen för att hinna med allt. Sen igår hör den ena av sig om att det kört ihop sig och att hon nog måste avboka på fredagen eftersom hon ska göra något med sin sambos familj som blivit avbokat på grund av sjukdom sen tidigare. Vad hände med att säga till sambons familj att hon tyvärr har andra planer? När jag då hör av mig till den kompis som jag ska sova hos för att berätta att jag fått inställda planer på fredagen och frågar om hon kan umgås med mig då också, utöver lördagskvällen, så informerar hon om att hon ska på teater och är borta hela lördag kväll. Jahapp. Kul att åka till Stockholm för att träffa vänner men istället få sitta hemma själv i min kompis lägenhet medan hon är iväg. Vänner som dessutom JÄMT tjatar om att jag ska komma till Stockholm eller säga till när  jag är där men ALDRIG tänker tanken på att de skulle kunna komma till min stad eller de skulle kunna bjuda in och hem mig om de nu vill ses. Det är 7 år sen jag flyttade från Stockholm och jag förstår inte hur man bara kan ställa in planer med någon som kommer på besök och bor 20 mil därifrån. Okej att något akut har hänt men så är det ju inte.

När de beskeden kom igår kväll kunde knappt världens finaste pojkvän trösta mig och idag känner jag mig också låg. Har hört av mig till min mamma som bor i Stockholm och hon var ledig lördag kväll så vi ska ses istället men ändå, blir så arg och ledsen av hela principen. De två vännerna vill ses på andra tider under min helg i storstan som innebär lite bök från min sida vilket hade varit okej en vanlig gång men nu vet jag inte om jag har lust till det längre. Känns sådär att sitta ensam fredag kväll istället bara för att vara martyr men samtidigt är jag trött på att bli dåligt behandlad av vänner. Fast kanske överdriver jag allting för att jag är så deppig överlag just nu? Att man kan må så dåligt trots att man är så lycklig i sin relation, det hade varit något för mitt jag för 3 år sen att veta :) 

2 kommentarer:

  1. fan va trist! tråkigt när vänner gör så, särskilt när de avbokar av så halvdåliga anledningar. och det är verkligen sant som du skriver, att ha kille löser inte allt. det är mycket i livet som ska balans och många saker som kan göra att man liksom hamnar ur balansen. hoppas att allt vänder till det bättre för dig snart. kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det verkligen. Tack för peppen och hoppas allt är bra med dig mitt i flytten och allt :) Kram

      Radera

Nedräkning

Två dagar kvar tills jag går på semester och även slutar helt på jobbet som jag egentligen redan lämnat i sinnet för flera månader sen. Upps...