Tröttnat eller bara lugn?

Är inte alls nojig eller orolig för J längre, men  har svårt att avgöra om det är för att jag är lugn och cool eller om jag helt enkelt börjat tröttna... Tror att min go-to-tanke är att det är för att jag tröttnar, att jag tappar intresset när någon inte hör av sig så mycket, inte bekräftar mig mellan träffarna.

Försöker känna efter hur det skulle kännas om vi aldrig skulle ses igen men det är svårt att föreställa sig i och med att vi ju ändå har kontakt nu och har sagt att vi ska ses. I och för sig brukar det ju inte stoppa mig från att konstant inbilla mig att killen inte vill ses i vanliga fall, så jag kanske ändå är mer cool just nu?

Det som är viktigt nu är nog ändå att jag kämpar emot mitt lite uttråkade tillstånd och vågar höra av mig och styra upp nästa träff, för dröjer det alltför lång tid med halvhjärtad kontakt så kommer jag tröttna förr eller senare, så pass bra känner jag mig själv. Och det vill jag ju inte, inser jag, så det är väl också  någon slags bekräftelse på att jag faktiskt vill fortsätta träffa honom. Suck, överanalyserande deluxe. Måste bara låta tiden gå och se vad som händer.