onsdag 4 oktober 2017

Den oproportionerliga oron

Kämpar emot oron just nu. Jag vet att allting egentligen är bra. Att det är i mitt huvudet det spökar. Ändå är det så svårt att inte påverkas utav tankarna.

Träffade J igår, vi bestämde i söndags när vi skiljas åt att ses igen på tisdagen eftersom vi båda är upptagna senare i veckan. Hade planerat för att laga middag och sen baka kanelbullar eftersom det är kanelbullens dag idag, och alla ursäkter att baka tillsammans är värda att ta.

Märkte redan när J kom hem till mig att han var trött och låg, han sa att det varit en jobbig dag på jobbet men ville inte utveckla mer än så. Även om vi hade de mysigt sen så blev jag nervös av att han inte verkade vara på topp, och när jag blir nervös babblar jag på och försöker underhålla och så blir jag ännu mer nervös när jag inte får så mycket gensvar.

Tankarna satte igång på allvar sen när jag fick syn på ett sms på Js mobil, när jag stängde av ett alarm för bullarna i ugnen, stod något i stil med Usch vilken jobbig dag, men lägg dig tidigt ikväll och sov ordentligt så du orkar ta nya tag imorgon och så var det en hjärtsmiley. Från en tjej. Inser att det ju bara är en kollega eller en kompis men ändå kändes det jobbigt att denna tjej fått veta vad det var som upprört honom, när han inte ville berätta något för mig. Frågade senare när vi lagt oss om något var fel eller om han bara var trött och han svarade Ja, typ, lite annat kanske. Jag frågade vadå men han svarade att han ville sova så jag kände att jag inte kunde pressa på mer, inser ju att han ska berätta för att han vill det, inte för att jag tvingar fram något. Samtidigt gör det att jag har svårt att ignorera tankarna, tänk om det är så att han inte vill träffas mer, att han tycker jag är jättejobbig, att han dejtar den andra tjejen och berättar allt för henne etc etc. Helt oproportionerligt i förhållande till vad han tidigare gjort och sagt, men det spelar liksom ingen roll.

Idag sitter jag dessutom på jobbet och mår skit, rent fysiskt. Ont i halsen och tung i hela kroppen. Ska vara med på ett sista möte men sen smita hem tidigt och vila. Tror att allting blir extra förstorat i mitt huvud för att jag inte mår helt hundra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nedräkning

Två dagar kvar tills jag går på semester och även slutar helt på jobbet som jag egentligen redan lämnat i sinnet för flera månader sen. Upps...