I did one thing right

Det är svårt att skriva när allt är bra, orden behöver inte riktigt komma ut på samma sätt. Hade en urmysig helg med J, vi var på julmässa på ett slott på lördagen och provsmakade och köpte en massa delikatesser. I kön på vägen in får J syn på en kollega och vän och vi går mot dem för att hälsa när vi väl kommit in, J viskar då snabbt att "Du kan hälsa, hon vet vem du är". Tycker så mycket om den omtänksamma sidan hos honom, att han förstår att man kan känna sig lite awkward att hälsa på någon när man är osäker på hur mycket den vet om ens relation. Och också såklart att han uppenbarligen pratar om mig med sin kollega.

Väl där på mässan tar han ofta min hand, stryker mig över håret eller drar mig till sig för en snabb kram. Han gör det så tydligt att vi hör ihop och jag älskar det.

Däremot har jag precis kommit på att min kärlek-eller-jobb-teori verkar stämma igen. För nu när allt rullar på bra med J har jobbet skitit sig istället. Hade ju för drygt 3 veckor sen ett möte med högre chefer om ett nytt uppdrag och vi bestämde muntligt att jag skulle påbörja ett nytt uppdrag den 1:a januari. Har förberett och fixat en massa sedan dess för att cheferna ska kunna mejla ut och informera övrig arbetsgrupp men inget händer. Förra veckan fick jag plötsligt ett mejl från HR-chef som ville "dubbelkolla" att uppdraget var på 20 % och ett halvår framåt - när vi muntligen kommit överens om 30 % på 3 år! Rättade henne direkt på mejlen men har fortfarande inte fått något svar... vet inte vad de tänker nu, att de inte längre vill ha tjänsten som vi sa från början? Så frustrerande och även om alla peppar och säger att det bara är ett litet missförstånd så kan ju inte jag låta bli att oroa mig och tänka katastroftankar. Var så glad över att det skulle ske och nu känner jag mig dum som tog ut allt i förskott.

Ska försöka släppa det i helgen, om det nu ändå ska skita sig med jobbet ska jag banne mig njuta av att kärleken går bra istället. I helgen är det dags för mig och J att umgås tillsammans med andra för första gången, vi ska hem till en kollega till mig som ordnar Thanksgiving-middag. Ska bli kul att se hur J är när vi inte är ensamma, tänker ju honom som lite försiktig och blyg men ändå samtidigt som social. Det är inga jättenära kompisar till mig men tänker att det kanske bara är lite bra, då behöver jag inte oroa mig supermycket för att de och J måste klicka på samma sätt.