Har inte träffat J denna vecka och vi kommer nog inte ses förrän i helgen. Han har bokslut på sitt arbete och måste bli klar med budget för 2018, vilket innebär att han jobbar till minst 20-21 varje kväll.
Förut hade det varit typiskt en sak som gjort mig nedstämd och orolig, jag hade nojat över att det var så många dagar tills vi skulle ses igen och oroat mig över om att skulle rinna ut i sanden nu. Så är det inte längre, jag har inga problem med lite uppehåll den här veckan för jag känner mig trygg i att vi kommer hitta på något snart igen. Jag litar på honom och vet att vi båda vill ses när möjligheten finns. Samtidigt är det inte heller så att jag går och är helt likgiltig över att vi inte ses utan nej, jag saknar J och jag längtar tills jag får träffa honom igen. Känns så fint att få vara glad över att jag saknar någon, istället för ledsen över saknaden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Livsstecken
Tiden flyger iväg, jag hänger inte med. Har aldrig varit med om en månad som gått så här fort. Började mitt nya jobb för en månad sen och de...
-
Tiden flyger iväg, jag hänger inte med. Har aldrig varit med om en månad som gått så här fort. Började mitt nya jobb för en månad sen och de...
-
Vi leder budgivningen av drömlägenheten men jag kan inte bestämma mig för om det är det bästa eller det sämsta jag gjort i livet. Vårt sista...
-
Två dagar kvar tills jag går på semester och även slutar helt på jobbet som jag egentligen redan lämnat i sinnet för flera månader sen. Upps...
vad fint att du saknar honom, det tyder ju på att du verkligen gillar denne J.
SvaraRaderaJa, jag börjar inse det mer och mer själv också :)
Radera