Glad av saknad

Har inte träffat J denna vecka och vi kommer nog inte ses förrän i helgen. Han har bokslut på sitt arbete och måste bli klar med budget för 2018, vilket  innebär att han jobbar till minst 20-21 varje kväll.

Förut hade det varit typiskt en sak som gjort mig nedstämd och orolig, jag hade nojat över att det var så många dagar tills vi skulle ses igen och oroat mig över om att skulle rinna ut i sanden nu. Så är det inte längre, jag har inga problem med lite uppehåll den här veckan för jag känner mig trygg i att vi kommer hitta på något snart igen. Jag litar på honom och vet att vi båda vill ses när möjligheten finns. Samtidigt är det inte heller så att jag går och är helt likgiltig över att vi inte ses utan nej, jag saknar J och jag längtar tills jag får träffa honom igen. Känns så fint att få vara glad över att jag saknar någon, istället för ledsen över saknaden.