måndag 8 januari 2018

Den orimliga osäkerheten

Ända sedan jag blev bedragen av mitt ex för fyra år sen har jag kämpat med osäkerhetskänslor så fort jag träffat någon ny och börjat tycka om någon. Katastroftankarna tar över och jag tänker vid varje sms jag får att det ska vara personen som säger att han inte vill ses mer, trots att det egentligen inte finns någon antydan om att så är på väg att ske.

Det har varit av och till med J också men jag har ändå tyckt att jag har hanterat det lite bättre denna gång. Men igår kom det med full kraft och var till och med så pass mycket att jag kände det medan vi fortfarande umgicks med varandra.

"Tänk om han bara kramar mig nu för att vara snäll, egentligen vill han kanske att jag ska åka hem så han får vara ifred, han kanske bara samlar mod för att göra slut" och liknande snurrar i mitt huvud hela tiden och när jag kommer hem och är ensam gör det mig så orolig att jag fysiskt känner av det genom magont och ångestkänsla i bröstet.

Jag försöker påminna mig själv om att det är orimliga tankar, både för att det ju faktiskt vore ett väldigt konstigt beteende från J:s sida och för att det ju egentligen inte finns något som tyder på att han skulle vilja göra slut. Tvärtom är ju allting jättebra, vi umgicks hela helgen, har planer att ses både på torsdag och till helgen då han ska träffa mina vänner. Ändå måste jag kämpa med att hålla mig lugn och inte låta det förstöra vår tid tillsammans. Oroar mig redan för hur det ska vara när jag åker till Thailand nästa vecka och är borta i 2 veckor, kommer jag konstant jaga upp mig själv när jag inte kommer kunna höras med J som vanligt?

Funderar på att boka ett möte med en psykolog jag tidigare träffade när jag gjort slut med exet och behövde stöd men kan väl ändå inte få någon tid innan jag åker och det är så dyrt. Men är rädd att de här tankarna ska ta över allt för mycket och förstöra för mig när det egentligen är bra, så om jag inte hittar ett bättre sätt att hantera det på måste jag boka en tid tills jag är hemma igen i alla fall.

Tipsa gärna om ni känner igen er och har något bra knep hur man hanterar dessa tankar <3



2 kommentarer:

  1. jag känner igen mig jättemycket! har inga tips mer än att vänta ut det, det kommer troligtvis att släppa efter ett tag. sannolikt är det bara i ditt huvud och inte hans den där tanken finns. han har valt att vara med dig precis som du har valt att vara med honom.

    nåt som jag ibland på tänkte i början med min kille är att han kanske kände av min osäkerhet. så jag försökte ibland vara lite extra gullig mot honom, attackkramas när vi sågs eller skicka ett gulligt djurklipp eller så. att bara visa lite extra att jag tänkte på honom liksom. för jag blir ju jätteglad när han visar sånt.

    angående din resa tror jag inte du behöver oroa dig. han skommer säkert att sakna dig och du kommer att sakna honom, vilket blir extra nice när du kommer hem :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kloka ord. Känns redan bättre när några dagar till har gått av denna vecka. Vet ju också att det blir så, det går ju över (hehe borde komma ihåg vad jag döpte min blogg till lite oftare).

      Har mejlat med min psykolog och fått tips om en bok som heter "sluta älta och grubbla" så ska låna den på biblioteket och ta med på resan, får återkomma om den är bra :) Kram!

      Radera

Nedräkning

Två dagar kvar tills jag går på semester och även slutar helt på jobbet som jag egentligen redan lämnat i sinnet för flera månader sen. Upps...