I ett annat liv

Bokar in middag med två tjejkompisar på nya resturangen som öppnat och går in på restaurangens Instagram för att spana in menyn. Ser en bild på en kille som står bakom baren, på ganska långt avstånd och halvt vänd bort från kameran men ändå vet jag direkt vem det är. Min före detta otrogna sambo som betedde sig som ett svin och förstörde mitt liv för ungefär fyra år sen.

Trots att vi bott i samma stad sedan dess så har jag inte sett honom mer än någon enstaka gång på avstånd på stan. Han är blockad på alla mina sociala medier eftersom han inte lämnade mig ifred när vi gjort slut men för cirka två år sedan berättade en gemensam vän för mig att han skulle bli pappa. Med tjejen som han var otrogen med, är det ens tillåtet? De ska ju inte vara lyckliga tillsammans när de förstört mitt liv, det är inte så karma ska fungera.

Nu vann nyfikenheten över mig, jag tog bort blockeringen på Facebook och gick in och kollade på hans sida för första gången på åtminstone tre år. Ser att han har en son som fått samma namn som hans döda pappa, att han blivit barchef på den här nya restaurangen i stan men också att han och mamman till barnet inte verkar vara tillsammans längre. Tidigare har de lagt upp massa gulligull-bilder på varandra men sedan ett år tillbaka är det helt tyst och hon har lagt upp en bild "med männen i hennes liv" på pappa, bror och son men utan honom, det gör man väl inte om man fortfarande är tillsammans? En del av mig blir lite skadeglad, men samtidigt tycker jag synd om den tvååriga pojken som redan har separerade föräldrar.

Velar ett tag om jag ska be kompisarna att gå någon annanstans för middag men inser att nej, jag har varit förväntansfull att prova det här nya stället och jag tänker inte begränsa mitt liv på grund av honom. Samtidigt underlättar det såklart att det gått så pass lång tid, jag vill inte vara med honom och har samtidigt så gott som släppt ilskan och bryr mig ärligt talat inte om honom längre.

Så vi går dit och självklart visar han sig inte bara jobba i baren utan också i serveringen och han servar vårt bord hela kvällen. Han blir förvånad när han ser mig, har redan sagt hej generellt till bordet men slänger då ur sig något som låter som oj hej... hur är det? men det är svårt att höra helt tydligt (han är från ett annat land och pratar inte så bra svenska). Jag behandlar honom artigt neutralt hela kvällen, beställer mat, tackar när han kommer med maten, frågar om vi kan få vatten till bordet, precis som jag hade gjort med vilken random servitör som helst. Det är kanske lite konstigt, jag har ändå bott tillsammans och delat allt med denna person i två år men jag hade nog inte velat ha det på ett annat sätt. Jag vill inte ha något stelt småprat, jag bryr mig inte om honom och han förtjänar inte att veta något om mitt liv.

När jag går hem ringer jag J, skrattar och pratar och flörtar. Ikväll ska vi äntligen fira hans födelsedag på den fina restaurangen och jag är så glad att det är han och inte den andra som är min.