De senaste veckorna har jag känt det tydligt. Jag är så kär i J. Jag tänker på honom hela tiden och så fort vi sagt hej då och skiljts åt längtar jag efter honom. Den här veckan har vi båda varit sjuka och behövt ställa in våra tänkta träffar och även om jag vet att vi snart ses igen har det känts nästan outhärdligt att inte få umgås med honom.
Ibland svävar jag iväg i tankarna, drömmer om att vi ska köpa en lägenhet tillsammans i det nya huset som ska byggas i mitt område, planerar semestrar i mitt huvud inte bara till sommaren utan till nästa vinter. Samtidigt är jag glad över att jag känner mig så trygg i detta nu. Jag saknar honom, men jag är inte orolig för att han ska försvinna och det är en otrolig skillnad.
Nästa vecka ska vi åka till min pappa så att de får träffas för första gången och det känns stort och fint. Jag vill att han ska få uppleva alla delar av mitt liv nu och jag längtar efter att få upptäcka ännu fler av hans.
Tänka sig vad underbart det är att få vara kär igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Livsstecken
Tiden flyger iväg, jag hänger inte med. Har aldrig varit med om en månad som gått så här fort. Började mitt nya jobb för en månad sen och de...
-
Jag har alltid tänkt att jag vill ha barn, bara lite längre fram. Men ju längre fram jag kommer desto mer osäker blir jag. Vill jag eller vi...
-
Idag är det inte bara kaos i politiken utan också min 30-årsdag. Jag vaknade upp själv i en tom lägenhet vilket alltid känns lite trist men ...
-
För några dagar sen var det ett år sedan jag för första gången fick se bilder från ett gammalt släkthus i en liten by i Västernorrland. Jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar