Var rädd om honom

En helg är till ända och vi sitter på tåget på väg öster ut igen. Jag lutar mig med huvudet mot J:s axel och läser en bok samtidigt han stryker mig över håret helt inne i sitt mobilsurfande. Med jämna mellanrum måste vi pausa våra aktiviteter för att kyssas och gosa.

Helgen har gått fort med mycket aktiviteter och J är självklar i alla av dem. Han charmar min mamma med sitt artiga och omtänksamma sätt, följer med på min gudmors 80-årskalas och sjunger glatt med i tyska folkvisor. Han hänger på mig till min bästa kompis som är ledsen över uppbrott med sin pojkvän och tröstar henne och på söndagen låter han mig hållas när jag vill ta en miljon bilder på den häftiga brunchen vi äter.

Han är en sådan naturlig och självskriven del av mitt liv nu, det märker jag där på tåget när vi bara har ögonen för varandra. När vi kommer till hans stad skiljs vi motvilligt åt med en sista kyss och planer om att ses redan på tisdagen igen. Jag åker vidare till min stad, har saker att fixa och kvällen går snabbt men ändå går jag där och längtar tills när jag ska få se honom igen.

När jag vaknar nästa morgon har mamma skrivit ett meddelande på Facebook: "Ville bara säga att jag spontant tyckte jättemycket om J. Var rädd om honom"

Tro mig mamma, det ska jag.