Jag räknar ofta ner till någonting. Till en konsert, till att en TV-serie ska börja, till att det är semester, till att jag ska träffa J igen. Har nog lite svårt att njuta av nuet, jag väntar eller planerar hela tiden något annat.
Ibland känns det som att hela mitt liv just nu är en väntan på något annat, om inte väntan på de små grejerna så en väntan på familjelivet med villa, småbarn och en äkta man. Det är inte så att jag inte trivs med mitt liv som det är idag, för det gör jag, men ändå blir det att jag räknar ner dagarna till något annat.
Det har blivit extra påtagligt med J, i och med att det oftast går några dagar emellan att vi ses och då känns det som att jag bara går och längtar och väntar. Det känns säkert mer eftersom det dessutom oftast är vardagar och vem längtar inte efter helgen på jobbet mitt i veckan?
Men även om det säkert är vanligt och naturligt känner jag att jag nog skulle må bättre av att stanna upp och njuta lite av dagen också, även om det bara är en helt vanlig tisdag med jobb och träning. Försöker påminna mig själv om detta och vad blir bättre än en påminnelse i bloggen. Ska börja på en gång nu med lunch i solen med kollegorna och sen sitta kvar där ute med en spännande bok och njuta några minuter extra.
just att stanna upp och njuta av nuet också, det är nåt jag ofta tänker på. att inte längta så mkt att man inte bara stannar i stunden. jag börjar faktiskt bli bättre på det! :)
SvaraRaderaHärligt att höra, då finns det kanske hopp för mig med ;)
Radera